Fan fan fan, nu hände nåt som gör att jag genast vill tröstäta. Har tre kokostoscakakor där nere som ropar mitt namn. Första tanken är att slänga dom, men det går inte riktigt. Har inte ätit dom än.
Varför är det så? Varför är första tanken att äta onyttigt när det händer något tråkigt? Men jag har nog ändå kommit en bit i rätt riktining, för jag vet att det är fel att tänka så och jag försöker att tänka framåt istället. Vad blir bättre av att jag mölar mer massa socker och fett? Inget blir ju bättre av det. Jag skulle bara må sämre och risken är att jag tappar taget igen, och det vill jag verkligen inte.
Åt morötter till lunchen idag. Det kändes riktigt bra och sonen åt också morötter till sina fiskpinnar och potatismoset. Det känns jättebra. Mina barn har inget problem med vikten ännu, åtminstone inte åt mitt håll, snarare tvärtom. Och det är min förbannade plikt som förälder att se till att dom får hälsosam mat och en naturlig syn på mat, så dom inte hamnar i min fälla. Mina viktproblem är mitt, det är inte genetiskt, jag har inget annat att skylla på än mitt förhållande till mat, och det är uppåt väggarna.
Nu är det var tredje timme som gäller, och då handlar det inte om att trycka i sig massa smörgåsar, utan mellis med frukt och nyttigheter, för det är ju jättegott. Och så riktig hemlagad mat. Sötsaker får man på lördagar. Har lyckats få bort söta drickor på veckan för sonen, det är mjölk som gäller, och han köper det, jätteskönt.
Nu kör vi!
Vet du, det är egentligen inte konstigt att vi har problem med maten... vi har ju genetiska anlag för missbruk "tack vare"...och vi missbrukar mat. Kanske inte är lika förödande för folk omkring oss som andra former av missbruk, men som du säger, vi får jobba på att bryta den onda cirkeln med oss, så våra barn inte drabbas!! Du är superduktig, på god väg mot "tillfrisknande" och jag hejjar på dig som en tok! =)
SvaraRaderaKram Maggan
Heja dig Ylva!
SvaraRaderaKram Bodil