Jamen, då sätter jag väl igång då. Lite prestationsångest har jag ju, det ska jag erkänna.
Denna bloggen kommer handla om mig och mina 97 kompisar. Målet är ju att dom ska bli färre och färre ju fler inlägg som jag postar.
Kompisarna jag pratar om är ju förstås siffran som min våg skriker åt mig varje gång jag ställer mig på den. Jaja, det är ju inte så farligt just nu. När jag började, dan före Annys födelse, vägde jag 110 kg, sen har det gått lite långsamt nedåt. Och så ska vi inte glömma faktumet att min våg är elak, väger säkert 1 kg för mycket. Ja, jag vet, procentuellt är det inte mycket alls i dagsläget. Men när jag gått ner sisådär 32 kg, då gör det en del.
Problemen bara, som ofta sätter käppar i viktminskningshjulet, är att jag inte bara är lat, jag älskar fet mat och glass också. Och om det är någon som kan konstruera anledingar till att få svulla ordentligt, så är det jag. Inte många som slår mig nu.
Ja, jag är inte bara tjock, jag är faktiskt fet. Jo, jag är det, jag "lider" på fetma. 97 kg till mina 164 cm blir ett BMI som jag inte ens vill skriva ut.
Jaja, måste gå, bebis kallar. Hoppas ni orkar med min resa.
Ser fram emot att följa din resa! Själv har jag 16 kilo att gå ner, så vi får hejja på varandra! :) Kram
SvaraRaderaKlart det kommer att gå bra. Jag har ju oxå precis börjat min lilla (stora) utmaning.. Vi får peppa varandra.
SvaraRaderakram
Wow vad du är stark. Kraaam, Vill ses snart!
SvaraRadera