Idag bakade jag och sonen, på hans begäran, sen fick vi besök. Helt plötsligt sitter jag med en kakbit i näven, sen en till och en till. Varför då? Det är torsdag och inte lördag, då jag får äta sött.
Tankarna jag tänkte medan jag åt var att vi hade besök och ville äta med dom. Ville inte verka konstig. Hm, tycker nog mer att det är dom tankegångarna som är konstiga, inte att bara dricka en slät kopp kaffe. Det går ju så himla bra annars. Till och med när vi varit på café har det gått bra. Så varför just idag?
Jag vet inte riktigt ändå varför jag åt. Jag måste klara av dom där fällorna, för det enda dom ger mig är dåligt samvete. Tänker fortfarande på dom där kakbitarna jag åt.
Måste släppa och gå vidare. Jag är ju faktiskt för det mesta väldigt duktig. Men ibland kommer tjockYlva tillbaka och glömmer allt jag mässar om och svullar till det ordentligt. Jag njuter ju inte av det, jag mår ju dåligt. Och det är ju egentligen inte bra det heller. Måste ju kunna ta en kakbit nån enstaka gång utan att klå mig blå i tankarna.
Jaja, jag har i alla fall börjat tänka på att tugga varje tugga 20 gånger, Svårt när man vanligen slänger i sig maten, men det funkar. Maten smakar bra och länge och jag blir mätt fortare.
Så jag idisslar vidare.
Tjing!
Du är verkligen duktig! Att tugga maten långsamt när man är omgiven av barn är verkligen inte det lättaste. Du är jättefin som du är men jag har all respekt för ditt arbete med viktnedgång. Strunta i de små felstegen, tänk framåt!
SvaraRadera/Kollegan Helena